Första stegen

Skäms nästan över att jag inte kom ihåg datumet när Theo faktiskt började gå, men det är väl så att man kommer ihåg den förstfödde men med nummer två hinner man nästan inte med i svängarna. Theo tog sina första staplande steg i slutet av okt, men då var det bara ½ steg och sedan vågade han inte mer. Nu sedan några veckor tillbaka har det gått i raketfart. Det var under en helg som allt plötsligt lossnade och efter det har det gått fort framåt. Idag kryper han nästan inte alls.

Filmen är lite mörk men så här såg det ut den helgen när det lossnade!

Livet är skört!

Det hände strax efter att jag kom hem från jobbet igår. Jag var med Emil på hans rum och Theo var med pappa i köket, ville smaka på maten han lagade. Han får en korvbit och sekunder senare sätter han i halsen. Pappa har även sett att Theo försökt ta sig ner i hundmatstunnan som står i köket, så våran gissning är att det antingen är korvbiten eller torrfoder. Jag kommer in i köket och vi hjälps åt att försöka få loss det som sitter fast men det vill inte lossna. Seb tycker att det låter som att det sitter fast i matstrupen och Theo får hela tiden luft och har fin färg i ansiktet. Han försöker kräkas flera gånger men det kommer bara slem. Efter en liten stund inser vi att, det här reder vi inte ut själva. Seb ringer 112 och sedan slänger vi oss i bilen allihop och möter upp ambulansen som kommer med blåljus. Väl inne på akuten tycker jag att det tar en evighet innan dom bestämmer sig för vad som ska göras. Till slut bestämmer man att Theo ska sövas så att dom kan gå ner för att se vad som sitter där. Det är varken korv eller hundmat, det är en utav Emils ringar som sitter fast precis i början av matstrupen. Den fiskas upp och vi får komma in på postop där han ligger och vaknar till efter narkosen. Vi får komma hem samma kväll, behöver inte stanna över natten och idag mår Theo bra, lite trött bara efter narkosen. 

Här är ringen som dom fiskade upp.

Saker och ting händer på ett ögonblick, så himla otäckt! Har nu rensat bland Emils leksaker och tagit bort allt som skulle få plats i en Theohals!

Emil var med under hela förloppet, han tog det hela väldigt bra. Vi försökte hela tiden prata med honom och förklara vad som hände. Att Theo fått sovmedicin så att doktorn skulle kunna ta bort ringen som gjorde ajaj i Theos hals.