Suck!!!!

Orkar inte mer nu!! Stackar Emil hostar så att han kräks i mellan åt, en seg förkylning som inte vill ge med sig. Den går dessutom runt på dagis, dom blir inte av med den. Sedan en Theo med magknip som inte går att lägga ner för då skriker han och en make som jobbar natt. Ser inte fram emot natten :( själv är jag också dunderförkyld vilket inte gör saken bättre. 

Hinner inte

Känner att det är lite svårt att hinna med att blogga just nu. Theo tar fortfarande inte nappen så han bor på mig. Har tagit beslutet att delamma då han fortfarande tar bröstet och det funkar faktisk bra. Han får i sig lite mjölk, närhet och tutten fungerar fint som napp. Hur mycket amning det bli visar sig, så länge som det känns bra kör vi på.,  Eftersom Theo får ersättning så har den där magknipen satt in med full kraft så är nattsömnen i princip obefintlig, vissa nätter somnar han inte förens 01:30 för att vakna igen vid 03:30 och sedan vaknar Emil vid 06:00. Uppe på allt detta så har vi varit lite förkylda hela bunten så tröttheten är nu total.

Så, nu har jag fått gnälla av mig lite. Nu tar vi lite mysiga stunder istället. Emil har fått en cykel av pappa som han tycker är jätterolig, han ska cykla vid varje hundpromenad :)
 

Sedan vi gick över på ersättning och Emil fått lite mer mammatid så har han börjat bli lite mer intresserad av lillebror. han vill ofta att jag ska fota dom ihop.
 

Mormor, morfar. morbror, Jenny och Lily kom på besök när Theo var tre veckor. Jättemysigt att ha familjen här!
 

För två veckor sedan blev Emil dunderförkyld och fick lite feber, så det blev soffhäng i två dagar.
 

Förra helgen blev det en tur till flygvapenmuseet med grabbarna och farmor. Emil tyckte et var lite småmysigt att gå runt och spana på flygplan. Hittade även lite spel och en flygsimulator i flyglabbet.
 

Älskar den här bilden även om den är lite suddig!
 

Nu i Söndag blev det en tur till Åtvidaberg för lite häng med Sara och Aron. Aron körde vagnen hela vägen. Matade även lite ankor.
 

Aron älskar bebisar så han var överlycklig när han fick hålla Theo :)
 

Förlossningsberättelse

På torsdagskvällen den 16/10 satt jag och Seb som vanligt i soffan och kollade tv. Av någon anledning kommer vi in på förlossning och att det kan hända när som helst nu. Han säger även att det kan ju faktiskt bli ikväll rent av. Tidigare idag ringe svärmor och sa satt hon glömt mobilen hemma och att det då slagit henne att det faktiskt kan ske när som helst nu, hon fick då bråttom hem för att hämta den.
Gick och lade mig vid 22 och vaknade med ett ryck vid 23:25 av att jag drömde att jag hade värkar. Känner att jag är kissnödig och går till toaletten. Halvvägs tills toan känner jag hur det rinner längs benet. Fösta tanken är att jag kissat på mig, sedan slår det mig att det måste vara vattnet som gått. Säger till Seb att vattnet gått men inga värkar än, jaha, oj oj då säger han. Jag går och lägger mig igen och  börjar läsa på 1177 om hur man ska tänka när vattnet gått. Fem min efter att jag lagt mig börjar värkarna, laddar snabbt ner en värkapp på telefonen och börjar klocka. Redan från början är det ca 3-4min mellan värkarna och ganska snabbt blir dom starkare. Går upp och försöker ringa förlossningen, upptaget. Tänker att jag nog behöver gå på toa igen, på vägen till toan går vattnet igen och den här gången rejält. Får tag i förlossningen som säger att vi kan avvakta en stund och vart det hela tar vägen. Säger åt Seb att ringa svärmor då värkarna bara blir starkare. Hon skyndar sig hit, jag ligger då på soffan och försöker slappna av. Varannan värk är starkare och varannan svagare. Ringer förlossningen igen och undrar hur vi ska tänka, eftersom värkarna nu är ganska starka tycker hon att vi ska börja rulla in till förlossningen. Kl: 01:30 skrivs vi in på förlossningen. Tar mig knappt från bilen bort till hissen, värkarna bara avlöser varandra. Väl inne i hissen upp till förlossningen inser jag att jag inte fixar att gå sista biten, får då åka rullstol. Väl inne på rummet får jag ganska snabbt lustas och ganska snart efter det måste dom höja lustgasen för optimal effekt. Känner att barnmorskan är ganska stressad, hinner inte med något urinprov och hon har full sjå med att ta prover och sätta nål. Efter en stund säger jag att jag nog vill ha lite EDA nu. Måste först kolla hur mycket öppen du är, det har inte hunnits med innan. Hon säger då att jag ät öppen 8cm och att det inte hinns med. Känner då en uns av panik då jag inser att jag får klara mig på lustgas. En kort stund senare känner jag hur värkarna ändrar karaktär, sista vattnet går. Vid nästa värk säger jag till barnmorskan att jag nu har krystvärkar. Då får dom bråttom, gör i ordning lite grann och ber mig sedan krysta på nästa värk. Två krystvärkar senare sa det plopp och jag fick upp Theo på bröstet. Kändes jättekonstigt att det nu var klart, varken jag eller Seb hade riktigt hunnit med. Vet att jag tänkte: ska jag inte ha mer ont nu??? Skum känsla. 02:08 är han född, från det att vattnet gått till födelse tog det 2½ timme. Nog för att dom säger att det går fortare med andra barnet men det här var nästan lite väl snabbt, tur att Seb inte jobbade natt. Tur att vi åkte när vi gjorde, spenderade 40 min på förlossningen så hade vi åkt senare hade det blivit förlossning i bilen:)

Here we go again

Igår slog mjölkstockning nr 3 till och nu riktigt illa med feber inatt. Ringde 1177 idag och fick tid på jourcentralen. Antibiotika i 7 dagar blev resultatet. En sköterska där såg på mig hur jag mådde och ville att vi skulle prata efter att jag träffat läkaren. Jag bröt ihop inne hos henne och berättade om hur jag mått och att Theo aldrig varit nöjd efter amning. Hon sa åt mig att lägga ner amningen nu bums och ge ersättning fullt istället. Det var riktigt hårt att höra då men det var det jag behövde, jag kan helt enkelt inte amma och det är inte värt alla tårar att fortsätta traggla. Jag öskar att någon hjälp mig med detta beslut när jag mådde som jag gjorde med Emil för det är inte helt lätt att ta det beslutet själv. Känner nu att det är helt ok att ge ersättning istället och det är så skönt att se en mätt och nöjd Theo.  Nu ska vi börja leva och göra saker istället för att vila, vila och mamma dygnet runt.