Då va beslutet taget!

Jag lägger ner ammningen och fortsätter på ersättning. Inget lätt beslut att ta, många tårar har runnit för jag ville verkligen amma. Det finns ju dom som inte tar det så hårt att inte amma, jag är inte den. Jag hade sett fram emot att amma, kunna sitta på ett kafé och bara lägga honom vid bröstet när han blev hungrig. Suck!! Kommer nog att ta ett tag innan jag accepterar detta helt men jag ser ingen annan lösning. Har knappt någon produktion, spelar ingen roll hur mycket jag pumpar. Emil är numera så van vid flaskan att han vägrar ta bröstet, det kommer ju inte alls lika fort där och jag har ont. Så det är bara att försöka ladda om och tänka framåt. Och framförallt, jag är inte ensam om att inte kunna amma mitt barn!!!!

Förlossningsberättelse

Det hela började runt 13:30 på lördag eftermiddag den 7/1. Jag och Seb sitter i soffan och tittar på tv som vanligt när jag plötsligt hajjar till, jisses det här har jag inte känt förut. Det var som molande mensvärk fast längre bak, svårt att beskriva. Den var inte så stark men absolut nåt nytt. Jag går upp och går ett varv för att sen sätta mig på kanten av soffan. Då kommer en till sådan där känsla, får då för mig att det kanske kan röra sig om en värk ändå. Kommer på fötter igen och säger åt Seb att jag måste duscha. Sagt och gjort jag hoppar i duschen, och där kommer tredje värken. När jag duschat färdigt tycker Seb att det kanske är dax att börja klocka värkarna för att se om de är regelbundna. Det är lite svårt att känna exakt när dom börjar och slutar men det jag kan få fram är att det är ca 5-6min mellan varje. Bestämmer mig för att vandra i cirklar i vardagsrummet då jag inte vill att det ska lägga sig om jag går och lägger mig, jag vill föda barn nu. Känner mig grymt fokuserad och känner att detta fixar jag! Seb börjar så smått packa i babyskyddet i bilen och ställa fram förlossningsväskorna. Han ringer sin mor och berättar vad som är på gång och säger att vi därför inte kan komma och fira henne som det var planerat.
Efter en stund tycker Seb att jag ska ringa förlossningen och förbereda dom på att vi är på gång. Gör de och de tycker att jag ska ta det lugnt och försöka vila, ta två Panodil osv. De tycker också att vi ska passa på att äta. Seb gör mat och jag får äta halvsittandes på stolen och resa mig där emellan för att jag får en värk. Någon timme senare är värkarna så starka att jag tycker att det börjar bli jobbigt och jag ringer till förlossningen igen, vi är välkomna in när vi vill. Har hyrt en TENS som jag använder när värkarna blir starkare men vet inte om det hjälper så bra, kanske lite. Seb packar bilen och hunden medans jag står i hallen och har fullt upp med att försöka få på mig kläderna. Bilfärden in var INTE rolig. Åker dessutom förbi svärmor för att lämna hunden.

18:18
Skrivs vi in på förlossningen och vi får komma in på förlossningsrummet på en gång då jag har värkar på väg i korridoren. När vi kommer in på rummet ber dom mig lämna urinprov och det ska skrivas in m.m. jobbigt. Jag har redan innan hemma riktat in mig på att jag vill ha ett gåbord att hänga på då jag inte klarar att ligga ner, tror jag fick be om det 3-4 gånger och jag blev bara mer och mer frustrerad. Sen ville jag ha lustgasen typ NUUUU. När jag väl fick dessa två saker var jag rätt nöjd ett tag, tyckte det gick väldigt bra att andas rätt i masken och känner mig åter igen fokuserad och detta kommer jag fixa. Barnmorskan undersöker mig och säger att jag redan är öppen 5cm. CTG kopplas och jag tycker inte om det, apparaten krånglar och de får ingen kontakt. Det slutar med att de får byta hela apparaten. Hon frågar om det är något speciellt vi tänkt på när det gäller förlossningen. Har inte skrivit något förlossningsbrev men säger att jag vill prova med lustgas så länge som det går men om det blir långdraget kan jag tänka mig EDA. När allt är klart så lämnar dom oss en stund och jag kämpar på med mina värkar, känns skönt att bara fokusera, Seb finns där som stöd.

21:30
Nu är värkarna så starka att jag har svårt att stå ut. Ligger nu halvt på sida då jag inte orkar stå längre. Värkarna kommer tätt och lägger sig aldrig riktigt så jag får ingen vila emellan, skakar av smärtfrossa och lustgasen hjälper inte helt trots att dom ökat upp den till max. Barnmorskan frågar om jag kan tänka mig en EDA och jag känner bara: Jaaaaaaa!!! Ge mig. Hon ringer efter narkosdoktorn som kommer ganska snabbt och jag känner direkt att han vet vad han gör och det gör mig mycket lugn. Efterom jag jobbar som ssk så vet jag vad en EDA innebär och är inte alls orolig. Det som var svårt var att ligga helt stilla när han skulle sätta den eftersom jag hade värkar då med. En stund senare känner jag bara hur det släpper och jag kan andas igen, vila lite. Dropp sätts (ringer-acetat) då blodtrycket kan dimpa när man får EDA.

22:24
Barnmorskan tar hål på fosterhinnan så att vattnet går. Hon sätter även en skalpelektråd för att hålla koll på fostret. Hon ber mig även gå på toaletten och försöka kissa. Kan inte och hon blir tvungen att sätta en tillfällig kateter för att tappa ur det som finns, svider som attan.

Efter detta står jag upp ett tag till för att få igång värkarbetet som avtagit lite efter EDAn. Känner mig stark och småpratar med barnmorskan och undersköterskan som är på rummet. Jobbar igenom värkarna med lustgas igen. Har inte behövt den på en stund.

00:57
Värkstimulerande dropp sätts för att få fart på värkarna ytterligare. Dröjer inte länge förrens värkarna blir kraftiga igen. Under hela förloppet känner jag mig fokuserad och trygg med den personalen vi har. Kommer även på mig själv att jag tycker synd om Seb

01:50
Barnmorskan undersöker mig och säger att jag är öppen 10 cm och att det nu är dax att föda barn, jisses tänker jag är det dax nu. Det blir en väldig aktivitet, sängen byggs om och alla tar på sig handskar och förkläden, till och med Seb tar på dig detta ha ha. Tycker inte att jag känner någon större skillnad på värkarna, möjligtvis att jag känner mer tryck nedåt. Till en början fattar jag inte hur jag ska krysta, andas igenom dom med hjälp av lustgasen. Barnmorskan säger då åt mig att tänka att jag ska andas ut luften där nere istället för genom munnen, jag fattar först inte vad hon menar. Men när dom tog bort lustgasen börjar jag få kläm på det. Tycker först att det är ganska skönt att få krysta istället för att bara andas igenom men den känslan byts snart ut av att det gör fruktansvärt ont och jag inte vill vara med längre. Det värsta var nog när huvudet stod halvvägs ute och värken avtog, man skulle försöka vila och vänta in nästa. Det gjorde ju så FRUKTANSVÄRT ont!!! Efter 40 min krystvärkar kom han äntligen ut och jag får upp honom på bröstet, UNDERBART!!! Det första Seb säger är: Du hade rätt, det var en pojke. och Efter en stund tittar vi på honom och konstaterar ganska snabbt att det är en Emil!!!! Han är född 02:34 den 8/1 och vägde 3660 och var 50cm lång. Man tror att man ska få njuta när man fått upp honom på bröstet men nej då ska dom ner och böka och sy och ha sig. Visade sig att jag spruckit både invändigt och utvändigt. Sov inte många timmar den natten. Kollade hela tiden om han andades.

Stannade till söndag eftermiddag. Tyckte inte att man fick så bra hjälp på bb och informationen var svår att hitta. Maten var kass och Sebbans säng var för hård. Nu i efterhand kan jag kanske tycka att vi var lite för snabba, men men, inget att göra något åt.

Var mycket nöjd med förlossningen och all inblandad personal, kunde nog inte blivit bätttre=)

Dimman har lättat!!

Det är verkligen så det känns. Efter två och en halv dag med antibiotika känner jag mig som en ny människa. Kan vara så att jag faktiskt gått med feber i några dagar utan att jag själv fattat de. Jag har kämpat mig igenom varje dag och bara gjort de jag absolut måste och inget mer. Idag har jag orkat tänka och göra massa saker och det var till och med en fröjd att gå ut med Fanny i morse!!!
Planen framöver är att jag har tagit en paus i ammandet men pumpar för att få loss mjölkstockningen och samtidigt hålla upp produktionen. Sen när jag är redo mentalt och fysiskt ska jag göra ett försök till med amningen. Går det inte då så ger jag upp. Jag förstår att jag inte är själv om att i så fall flaskmata upp min son.

En liten grodman som gjort sig redo för morgonpromenad :)

Lite kort

Här kommer lite kort för att visa att det även finns lite fina stunder åxå!!! Allt är inte bara nattsvart även om det låter så. Känns som att det kommer att vända inom kort=)

Uppdatering amning

Det är mycket fokus på amningen nu och mjölkproduktion som inte kommer igång. Nu i några dagar så har jag fått lite rodnader och knölar på båda tuttarna och det gör ONT. Känner inte alls att jag vill lägga lille Emil vid bröstet. Har försökt några gånger och kan få till det på väster men han vägrar ta höger. Hmm.. Hur länge ska man kämpa. Har läst mkt på nätet om mammor som kämpat i flera månader med såriga vårtor och upprepade mjälkstockningar. Vad är det för livskvalitet????
Idag fick jag "hjälp" att ta ett beslut. Satt i soffan idag och kände mig lite frusen, tog tempen och den visar 38,7 (med två panodil och en ipren i kroppen). Blev att ringa Vc och få recept på antibiotika, en kur på 10 dagar. Har nu tagit ett beslut om att ge Emil ersättning under kuren och pumpa några gånger om dagen för att hålla igång viss produktion så kanske vi kan ta nya tag när det gäller amningen när jag mår bättre i kropp och själ. Har köpt speciella nappar till flaskorna som ska efterlikna bröstet och han får kämpa lite för att få i sig mjölken. Han kan inte "slarva" längre som vi såg att han gjorde med de vanliga napparna=).

Bakslag!!

Så krånglar det när det gäller amningen igen. Tyckte att det ändå gått skapligt i några dagar nu men i går vart han aldrig riktigt nöjd. Han somnade vid bröstet men sov aldrig längre än 15 min så vaknade han igen och var inte alls nöjd. I morse var det dax för frossa igen och i samband med de så kommer barnmorskan på hembesök. He he.. hon har hittills bara sett mig gråtandes. Hon undrade om jag hade feber eller om jag var röd eller svullen på någon tutte. Men det tycker jag inte att jag är. Det är med jämntjockt. Hon gav förslaget att börja pumpa igen, suck! Han får ersättning när hon är här och sen somnar han så gott. Jag ringer Erica som ska komma på besök i morgon och säger att jag kanske inte orkar. Pratar lite om symptom jag har och hon tycker att det låter som de hon hade och då är det mjökstockning i så fall. Hon hade ingen knöl eller rodnad men jätteont i tuttarna och frossa som sen går över i toksvettsvallning.

Så nu försöker jag behandla det hela som mjölkstockning utifall det är de jag har och så får vi se hur det går. Läste på orsaker till stockning att om barnet inte tuttar klart eller om man använder amningsskydd när man ammar får man inte ut tillräckligt och mjölken som inte kommer ut stockar sig i gångarna.

Vid vägningen har han gått upp men inte så mycket som barnmorskan önskar. Berättar även att jag redan gått ner till min matchvikt som jag hade innan jag blev gravid och det oroade henne också. Glömmer av att äta och dricka ordentligt och går därför med konstant huvudvärk.

Hicka!!!

Kunde inte låta bli att filma lite när lillfisen hickade. Han är för söööööt och jag kunde inte låta bli att skratta=) Låter lite som en pipleksak.

Första utflykten!!!

I dag var det dax för första utflykten. Först bar det av till medborgarkontoret och skriva under lite papper om  faderskap, så nu är Seb även pappa på papper;). Sedan vidare till Tornby och IKEA där det inhandlades en badbalja så Emil kan få sitt första bad:). När vi närmar oss kassan vaknar han och börjar gnälla lite. Hmmm.. Amma lite då. Sagt och gjort, det är bara att ta sig till ammningrummet. Det går jättebra och det känns underbart att det funkar, rädslan för att vara borta för länge är borta!!!

Amningsuppdatering
Kan nu meddela att jag ammat fullt ut idag!!!! Använder amningsvårtsskydd tills det är helt läkt. Kändes såååååå skönt att packa ner pumpen i sin kartong och hoppas att den får ligga där ett tag!!!!

Ammning

Hmmmm.. Det där med amning verkar minsann inte vara det lättaste man kan hålla på med. Det hela började på förlossningen när jag precis fått upp lille Emil på bröstet. Det hade kanske gått en halvtimme när barnmorskan säger åt mig att lägga Emil till bröstet. Hmmm tänker jag på en gång, det kan ju inte finnas någon mjölk i dom???? Men det gjorde de visst för han tog tutten och efter en stund var han rätt nöjd. Senare på bb frågar jag åxå flera gånger om det verkligen finns nåt och åter igen är svaret ja, råmjölk har du. Barnmorskan som förlöste mig kollade lite snabbt och sa att det verkade som han hade rätt sugteknik. ONT gjorde de.
 
 På söndagmorgonen vilar vi till typ halv elva och jag visste inte när det var frukost. Hittade inte någon info. När jag ringde på klockan kom det in en barnmorska som jag upplevde ville veta om vi hade tänkt stanna en natt till eller om vi ville åka hem. Jisses tänkte jag. Sen har jag förstått att hon var tvungen att veta de då doktorn var där just då och hon var tvungen att undersöka honom. Hur som helst så funderade jag länge och väl. Seb sov i en riktigt kass säng och hade ont i ryggen, min va inte heller helt mjuk.
  Vid lunch var det inte heller någon som kom och berättade om mat. Seb hittade till slut en information om mattider m.m. och det visade sig att man själv får gå ut och hämta mat. När jag väl fick maten var den inte god, det va då jag bestämde mig för att vi skulle åka hem. Och barnmorskan hade ju sagt att han hade rätt teknik så jag kände mig lugn.

  Sagt och gjort, vi fick ett utskrivningssamtal med en äldre barnmorska innan hemgång. Hon förklarade och berättade lite vad som var bra att tänka på o.s.v. Kändes bra. Nåt som inte kändes bra var att jag redan börjat få skavsår på höger tutte. Jag hade köpt en speciell bröstvårdssalva som jag smörjde med och visade för barnmorskan. Hon reagerade starkt och frågade vem som sagt åt mig att smörja med den!!! Det va visst bröstmjölk som gällde och inget annat. Bröstmjölk var enligt henne bra till i princip allt!!

  De första två nätterna funkar amningen bra och Emil verkar nöjd. Tänkte att det här går ju bra. På tisdagen var vi på bb på återbesök med vägning och provtagning.  Det visar sig att han gått ner från 3660 till 3380, han får alltså inte gå ner mer.
Den tredje natten sovs det typ inte alls, spelar ingen roll vad vi gör. Det slutar med att han får ersättning i två omgångar och somnar direkt. Jag mår sådär då jag inte kan göra min son nöjd och mätt. På morgonen efter de försöker jag amma och det går inte. Mina bröstvårtor är nu i princip öppna sår och jag bryter ihop. Det blir ersättning igen. I samband med detta ringer bcv och frågar hur det går. Jag bryter ihop igen. Vi får komma dit på kontroll samma dag och väga och prata. Han har nu gått upp till 3540 vilket är bra, då får han ju i sig alla fall. Hon kollar om jag kan amma honom när vi är där men han bli bara förbannad och vill inte alls. Berättar att höger tutte inte är ammningsbar då den är värst drabbad. Får rådet att köpa en amningpump och pumpa den tutten tills den är läkt för att hålla igång den och inte få mjökstockning och sen amma när jag känner att det funkar på vänster. Eftersom han inte tar tutten så får jag inte veta nu heller om han tar ett riktigt tag.

 Sagt och gjort så åker vi till babyproffsen och köper en pump. Första pumpningen får jag ut jättemycket och känner mig jättenöjd. Men efter de har det varit svårt att få ut tillräckligt. Man känner sig kass som mamma och jag har nära till tårar hela tiden, jag vill ju inget annat än bröstmjölka min skatt. Under de dagar som följer pumpar jag och när det inte räcker späder vi med ersättning. Problem nummer två är att vårtorna som är såriga hela tiden fatsnar i amningskuporna och det gör ont och river upp varje gång det är dax för pump eller amning.

 På torsdagen får vi besök av Seb:s bästa kompis och hans fru. Dom har två barn sedan innan och hon förstod hur jag mådde. Hon gav rådet att köpa en mjölkuppsamlingskupa då den låter bröstvårtan vila och lufta. Det var det bästa tipset jag fått hittils. Så i nuläget pumar jag båda tuttarna och ammar vänster tutte om vart annat och båda bröstvårtorna är på bättringsvägen. Blir jätteglad. Men säg den glädje som varar för alltid.. ha ha ha.. nu har brösten börjat ömma nåt så kopiöst och så kommer det nog vara i minst en vecka till. Pust. Bara att härda ut!!! Försöka se framåt, att det kommer att bli bättre. Hoppas av hela mitt hjärta att jag kan amma min lille son fullt ut framöver!!!

Emil!!!!!

Då va lillfisen född!!!! Det första Seb sa var: du hade rätt älskling, det blev en kille!!!! En kille som verkligen såg ut som en Emil, såååå häftigt att man kan känna så med ett namn. Från början va jag helt inne på att det skulle bli en Melker om det blev en kille men både jag och Seb såg direkt att det inte var någon Melker.

Han är född den 8/1 kl: 02:34. Han vägde 3660g och var 50cm lång. Hela förslossningsberättelsen kommer när jag orkar, men allt har gått jättebra och vi kom hem under eftermiddagen den 8/1 då vi båda kände att det skulle vara skönt att sova i sin egen säng och jag kände mig trygg i att Emil fått in amningstekniken hyfsat i alla fall.

Här kommer lite kort tagna med mobilen på underverket!!!!! har världens vackraste bebis och det är sjukt hur snabbt man kan knyta an till och älska sin skatt!!!!!!

Här är vi bara någon timme gammal!!!

Första morgonen=)

Stoltaste pappa!!!!!!

Andra morgonen hemma i våran säng, sussar och sover såååå sött och jag kan inte sluta titta på honom. Tårarna rinner när jag tänker på att han är våran!!!!!

värkar eller inte???????

Igår kväll började jag få lite molvärk i magen, ungefär som mensvärk. Detta har hållt i sig hela natten och har väl gått i vågor, men inga "jätte"smärtor just att tala om. Somnade först vid 3-tiden tror jag. Har inte försökt klocka det hela då man inte kunde säga bestämt när det ökade och minskade. I morse hade jag fortfarande molvärk och tänkte att: ja det kanske är början detta. Men senare på dagen minskar det igen till min stora besvikelse.... Jag är taggad på att det ska komma igång nu men samtidigt är jag livrädd för det okända som väntar. Seb jobbar kväll idag, undrar om han kan koncentrera sig på jobbet..  he he..
   Det är synd att det inte finns någon mall för vad som skall hända, att alla förlossningar börjar olika, men det är kanske så att man ändå känner när det är på g på riktigt. Med andra ord är det inte riktigt dax än.. Återkommer vid ett senare tillfälle, vem vet, kanske är det med info om vad det blev då