Första veckan

Helt ofattbart att det redan gått en vecka! Han kom som sagt med dunder och brak den 17/10, 8 dagar för tidigt. Från det att vattnet gick tills han kom ut tog det 2,5 timme. Förlossningsberättelse kommer. Stannade en natt extra på BB för att ge amningen en ärlig chans, måste säga att det kändes skumt att Seb åkte hem till Emil och jag stannade kvar med Theo. Emil och Seb kom och hälsade på på fredagen en sväng, Emil tyckte nog att det var lite konstigt att jag var där och även en liten bebis. Men han visade inte några allvarligare svartsjuketendenser tack och lov. 

Emil var tvungen att provligga pappas säng :)

Lyckades fånga en bild med syskonen ihop. Emil ville inte riktigt hålla i lillebror, klappa honom gick bra.

Känns konstigt att man nu är tvåbarnsmorsa :) familjen samlad i bilen på väg hem från BB.

Första bilden hemma

Pappamys! Tyvärr är det mig han bor på just nu, han har i princip ammat konstant sedan vi kom hem från BB. Idag börjar det glesa ut lite mellan amningarna.

Emil tycker att det är skitkul att köra vagnen! 

Morgonmys

Hur går då amningen denna gången?? Bättre, fick jättebra stöd på BB och de första dagarna blev det bara sårigt på toppen, inte runt om vårtorna som sist. Men sedan kom dagen då mjölken rann till och bobsen blev stinna, då tappade han tekniken och såren var ett faktum. Räddningen blev silikonnappar som man sätter över vårtan för att skydda den, den verkar funka och Theo är nöjd. Bara att hålla tummarna för att han får i sig det han ska och går upp i vikt.

Måste säga att jag är mycket fascinerad av hur olika förlossningarna och tiden efter kan vara. Med Emil var jag mer eller mindre däckad i en månad efter förlossningen, nu är jag på benen nästan direkt och känner mig mycket starkare. Måste vara det att förlossningen gick så snabbt, han inte köra slut på kroppen. Även Theo känns starkare, bra att han varit så tuttig tror jag. Större schans att få upp mjölkproduktionen då.

Det enda som känns jobbigt är att jag inte kan ge Emil så mycket mammatid eftersom Theo bor på mig. Märker att Emil tycker att det är jobbigt, han kryper upp i mitt knä så fort han får schansen och han följer mig vart jag än går. Hoppas att det vänder snart så att hela familjen mår bra och får mysa av det nya lilla livet!