Katthimlen

Zelda är det första husdjuret som varit min egen på riktigt, i 9 år har hon varit det. En supersnäll och underbar katt som spunnit så fort man tittat på henne. Trots alla flyttar har hon hela tiden gillat läget och funnit sig till rätta, blev till och med lite kompis med Fanny. De sista åren har hon valt att leva sitt liv som utekatt på heltid då hon inte riktigt uppskattat småbarnslivet. Tycker ändå att hon sett ut att ha det bra, hon bodde mestadels ute på sommaren och kom in och värmde sig på vintern. Hon levde i mina ögon ett riktigt bra kattliv där hon har kommit och gott som hon velat.

Förra veckan upptäckte jag att hon var svullen om magen och undrade vad det kunde vara? Sedan försvann hon och var borta en vecka (som hon brukar göra) och kom tillbaka igår, ännu mer svullen. Magen ser nu ut som en sprickfärdig ballong. Ringer veterinären och får tid idag. Hon sticker med en liten nål i magen och konstaterar att hon har vätska i buken. FIP (virus som ger vätska i buken) eller leverpåverkan tror veterinären. Båda diagnoserna har riktigt dålig prognos. Beslutet blir då att Zelda får somna in, ett skitjobbigt beslut men ändå rätt beslut. Riktigt tungt att säga hejdå och åka hem med en tom bur. Askan kommer att spridas ut på en minneslund utanför Rimforsa.

Vila i frid älskade Zelda!