Börjar bli lite trött på detta nu. Man får kämpa för att ta sig upp på fötter och när man väl kommit upp på fötterna går man som den långsammaste flodhästen i världen. Åka bil är inte heller någon lek, varje kurva och varje gupp är en plåga då man antingen får världens sammandragning eller så vill "lillfisen" buffa lite på blåsan eller vrida på huvudet i bäckenet. Ajaj aj aj!!!!!
Jag och J pratade om detta när vi båda blev gravida, hur man hade tänkt sig att det skulle vara att vara gravid, man tänkte: ååååååå såååå fin gravidmage hon har!! när man ser en gravid kvinna på stan, eller: ååååå... tänk va mysigt när man känner första sparken i magen!! Man längtade!!
Och sen blev man gravid. Man jublade högt när man såg + på stickan och man kunde knappt tro det!!!!! Sen kom illamåendet som ett brev på posten och för att inte tala om tröttheten!!! Detta höll i sig till vecka 12. Man var förvånad över att man inte var så lycklig som man trodde att man skulle vara. Mitten av graviditeten var dock bättre, tröttheten gick över och man kunde sitta i soffan en hel eftermiddag för att bara få känna hur det rörde sig i magen, en magisk känsla måste jag säga. Det är någon där inne, någon som har en egen vilja, sååååå häftigt!!!! Sista delen av graviditeten vill man vara att det ska vara över snart, man vill såååå gärna sen vem det är som gömmer sig där inne!!!!!
En annan sak som jag funderat på är hur man igentligen tänkte när man konstruerade kvinnan??? I början av graviditeten läser man och hör man av andra hur viktigt det är att man får i sig mycke näringrik mat då fostret utvecklar alla viktiga organ de första 12 veckorna. Hmmm.. Det är då man mår som sämst och ligger över toaletten och spyr. Man är inte sugen på något och allt man stoppar i munnen växer. Sen funkar det mesta bra i mitten av graviditeten. Sen i slutet av graviditeten läser man och hör man att det är så viktigt att vila och sova mycket för att få krafter till förlossningen. Då kan man inte sova!!!! Man är uppe 2-4ggr per natt för att kissa och man vaknar varje gång man ska vända på sig för att magen är i vägen.. Hmmmmmm!!! Inte igenomtänkt!!!!
He he.. Nu låter det visst som jag bara klagar men det är inte hela sanningen, det är mycket som har varit helt underbart mysigt åxå, och bara tanken på den kommande förlossningen och på de ögonblick när man får "lillfisen" på bröstet gör det sååååå värt det!!!! Vi längtar!!!!! Kände bara att jag ville skriva av mig lite då de sista dagarna varit riktigt jobbiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar