Ammning

Hmmmm.. Det där med amning verkar minsann inte vara det lättaste man kan hålla på med. Det hela började på förlossningen när jag precis fått upp lille Emil på bröstet. Det hade kanske gått en halvtimme när barnmorskan säger åt mig att lägga Emil till bröstet. Hmmm tänker jag på en gång, det kan ju inte finnas någon mjölk i dom???? Men det gjorde de visst för han tog tutten och efter en stund var han rätt nöjd. Senare på bb frågar jag åxå flera gånger om det verkligen finns nåt och åter igen är svaret ja, råmjölk har du. Barnmorskan som förlöste mig kollade lite snabbt och sa att det verkade som han hade rätt sugteknik. ONT gjorde de.
 
 På söndagmorgonen vilar vi till typ halv elva och jag visste inte när det var frukost. Hittade inte någon info. När jag ringde på klockan kom det in en barnmorska som jag upplevde ville veta om vi hade tänkt stanna en natt till eller om vi ville åka hem. Jisses tänkte jag. Sen har jag förstått att hon var tvungen att veta de då doktorn var där just då och hon var tvungen att undersöka honom. Hur som helst så funderade jag länge och väl. Seb sov i en riktigt kass säng och hade ont i ryggen, min va inte heller helt mjuk.
  Vid lunch var det inte heller någon som kom och berättade om mat. Seb hittade till slut en information om mattider m.m. och det visade sig att man själv får gå ut och hämta mat. När jag väl fick maten var den inte god, det va då jag bestämde mig för att vi skulle åka hem. Och barnmorskan hade ju sagt att han hade rätt teknik så jag kände mig lugn.

  Sagt och gjort, vi fick ett utskrivningssamtal med en äldre barnmorska innan hemgång. Hon förklarade och berättade lite vad som var bra att tänka på o.s.v. Kändes bra. Nåt som inte kändes bra var att jag redan börjat få skavsår på höger tutte. Jag hade köpt en speciell bröstvårdssalva som jag smörjde med och visade för barnmorskan. Hon reagerade starkt och frågade vem som sagt åt mig att smörja med den!!! Det va visst bröstmjölk som gällde och inget annat. Bröstmjölk var enligt henne bra till i princip allt!!

  De första två nätterna funkar amningen bra och Emil verkar nöjd. Tänkte att det här går ju bra. På tisdagen var vi på bb på återbesök med vägning och provtagning.  Det visar sig att han gått ner från 3660 till 3380, han får alltså inte gå ner mer.
Den tredje natten sovs det typ inte alls, spelar ingen roll vad vi gör. Det slutar med att han får ersättning i två omgångar och somnar direkt. Jag mår sådär då jag inte kan göra min son nöjd och mätt. På morgonen efter de försöker jag amma och det går inte. Mina bröstvårtor är nu i princip öppna sår och jag bryter ihop. Det blir ersättning igen. I samband med detta ringer bcv och frågar hur det går. Jag bryter ihop igen. Vi får komma dit på kontroll samma dag och väga och prata. Han har nu gått upp till 3540 vilket är bra, då får han ju i sig alla fall. Hon kollar om jag kan amma honom när vi är där men han bli bara förbannad och vill inte alls. Berättar att höger tutte inte är ammningsbar då den är värst drabbad. Får rådet att köpa en amningpump och pumpa den tutten tills den är läkt för att hålla igång den och inte få mjökstockning och sen amma när jag känner att det funkar på vänster. Eftersom han inte tar tutten så får jag inte veta nu heller om han tar ett riktigt tag.

 Sagt och gjort så åker vi till babyproffsen och köper en pump. Första pumpningen får jag ut jättemycket och känner mig jättenöjd. Men efter de har det varit svårt att få ut tillräckligt. Man känner sig kass som mamma och jag har nära till tårar hela tiden, jag vill ju inget annat än bröstmjölka min skatt. Under de dagar som följer pumpar jag och när det inte räcker späder vi med ersättning. Problem nummer två är att vårtorna som är såriga hela tiden fatsnar i amningskuporna och det gör ont och river upp varje gång det är dax för pump eller amning.

 På torsdagen får vi besök av Seb:s bästa kompis och hans fru. Dom har två barn sedan innan och hon förstod hur jag mådde. Hon gav rådet att köpa en mjölkuppsamlingskupa då den låter bröstvårtan vila och lufta. Det var det bästa tipset jag fått hittils. Så i nuläget pumar jag båda tuttarna och ammar vänster tutte om vart annat och båda bröstvårtorna är på bättringsvägen. Blir jätteglad. Men säg den glädje som varar för alltid.. ha ha ha.. nu har brösten börjat ömma nåt så kopiöst och så kommer det nog vara i minst en vecka till. Pust. Bara att härda ut!!! Försöka se framåt, att det kommer att bli bättre. Hoppas av hela mitt hjärta att jag kan amma min lille son fullt ut framöver!!!